Björn Wiman: En räddande ängel

Skoldådet i Fagersta visar hur den tunna hinnan mellan grymhet och omsorg ser ut hos människan. Men de som försöker motverka förstörelsen är alltid fler, skriver Björn Wiman. En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-08-24 12:30 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-en-raddande-angel-eller-en-vanlig-manniska/ Björn Wiman: En räddande ängel – eller en vanlig människa? Få ut mer av DN som inloggad Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. - Följ dina intressen - Nyhetsbrev Det sägs att man för att behålla sitt förnuft i en våldsam och destruktiv värld alltid ska leta efter dem som försöker motverka förstörelsen och hjälpa. En av dem är 16-årige Fredrik Ericson, elev på ekonomiprogrammet på Brinellskolan i Fagersta. I fredags jagades han av en gärningsman med svärd genom skolans korridorer. Han lyckades ta sig ut och sätta sig i säkerhet i sin epa-traktor. Då fick han se en annan kille komma ut från skolan, kraftigt blödande efter att ha blivit huggen i armen och ryggen. Fredrik Ericson vände sin epa, hämtade upp honom och körde honom till sjukhuset. Utan hans ingripande är det inte säkert att killen hade klarat sig. ”Jag såg att han kom ut från skolan och att han behövde hjälp”, säger Fredrik Ericson i en intervju med DN:s Linn Jönsson. Ingen som såg och hörde hans berättelse i söndagens nyheter i SVT kan glömma den. Dådet i Fagersta visar, som många liknande händelser, hur den tunna hinnan mellan grymhet och omsorg ser ut hos människan En 16-årig kille med en gammal Volvo 740 som byggts om till epa-traktor. En räddande ängel? Eller en helt vanlig människa? Dådet i Fagersta visar, som många liknande händelser, hur den tunna hinnan mellan grymhet och omsorg ser ut hos människan. Dådet skedde i en värld som är full av våld – och av en tilltagande likgiltighet för liv. I symbolisk mening var gärningsmannens svärd slipat sedan länge. Men det skedde också i en mindre, mellansvensk kommun som i helgen har visat sig från sin bästa sida. Människor har tänt ljus och lagt ner blommor. Kyrkor och kriscenter har hållit öppet. Polis och sjukvård blir precis de stabila institutioner som ett sargat samhälle behöver, politiker manifesterar medkänsla och samhörighet. De som försöker motverka förstörelsen och hjälpa är – och kommer alltid att vara – många fler. Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där han och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.