general1265 wordsRead on Arc Codex

Maja Alskog Bredberg: Politikernas valflÀsk om billig mat Àr förödande för svenskt lantbruk

I valrörelsen klĂ€r politiker sig i rutig skjorta eller jaktvĂ€st och vevar gĂ€rna med korvar och morötter i debatten. Men menar de allvar med att lantbruket Ă€r viktigt? Maja Alskog Bredberg skriver om vad jakten pĂ„ lĂ„ga matpriser egentligen kostar. En utskrift frĂ„n Dagens Nyheter, 2026-08-24 08:14 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/maja-alskog-bredberg-politikernas-valflask-om-billig-mat-ar-forodande-for-svenskt-lantbruk/ Maja Alskog Bredberg: Politikernas valflĂ€sk om billig mat Ă€r förödande för svenskt lantbruk FĂ„ ut mer av DN som inloggad Du vet vĂ€l att du kan skapa ett gratiskonto pĂ„ DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. - Följ dina intressen - Nyhetsbrev I valskuggans dal I DN Kulturs artikelserie belyser olika skribenter valrörelsens bortglömda politikomrĂ„den. Vilket lantbruk drömmer politiker om? Hur vill vĂ„ra folkvalda att Sveriges fĂ€lt ska brukas? Vad ser de som jordens frĂ€msta uppgift? Snabbt kommer svaret: att producera billigare mat, förstĂ„s. Mer teknik, ökad innovation och stĂ€rkt konkurrenskraft ska leverera mat till Ă€nnu lĂ€gre priser för folk att köpa i matbutikerna. Det Ă€r ingen ny dröm, utan en gammal. Sedan efterkrigstiden har politiken försökt göra verklighet av den. Åkern som fabrik. Produktionen som strĂ€cker sig över jordskorpan och spottar ur sig varor bara man trycker pĂ„ rĂ€tt knapp. Utvecklingen har inte skett av sig sjĂ€lv. Den billiga maten Ă€r ett politiskt projekt som vi alla stĂ„r bakom. Med hjĂ€lp av skattemedel har vi investerat i den strukturrationalisering inom jordbruket dĂ€r smĂ„ gĂ„rdar konkurrerats bort och specialisering ökat effektiviteten pĂ„ fĂ€lt. Jakten pĂ„ större skördeuttag och stordriftsfördelar tar aldrig slut. Den krĂ€ver att nytt kapital stĂ€ndigt plöjs ner, för att vara först med den senaste tekniken. Ibland kan man behöva lĂ„na. 392 miljarder kronor Ă€r det svenska lantbrukets totala skuldsĂ€ttning just nu. Mer Ă€n fyra gĂ„nger branschens produktionsvĂ€rde. Utöver detta behövs dessutom att en strid ström av fossil energi – i form av drivmedel, konstgödsel och vĂ€xtskydd – pumpas in i gĂ„rdsapparaten. FĂ€rre grödor. Fler maskiner. FĂ€rre bönder. Kvarglömda i kluster av ensidig produktion, dĂ€r den enda kurvan som stadigt pekar uppĂ„t Ă€r förlusten av biologisk mĂ„ngfald SĂ„ gör man maten billigare. Större gĂ„rdar. FĂ€rre grödor. Fler maskiner. FĂ€rre bönder. Kvarglömda i kluster av ensidig produktion, dĂ€r den enda kurvan som stadigt pekar uppĂ„t Ă€r förlusten av biologisk mĂ„ngfald. Det kanske lĂ„ter en smula deppigt, men det hĂ€r Ă€r faktiskt historien om hur Sverige lyfte sig frĂ„n armod och rovor. BerĂ€ttelsen om hur vi frigjorde mĂ€nsklig kapacitet. Tog folket frĂ„n fĂ€lten till fabrikerna, och dĂ€refter frĂ„n fabriksgolven till Excelrutorna. Nu sitter vi hĂ€r, alldeles vĂ€lstrukna i vĂ„rt tjĂ€nstesamhĂ€lle, och ingen vet lĂ€ngre var maten kommer ifrĂ„n. Är det dĂ€rför maten Ă€r en ickefrĂ„ga i valet? De flesta av oss Ă€r inte lĂ€ngre jordbrukare och behöver dĂ€rför inte fundera pĂ„ sjunkande mullhalt, drĂ€nering av Ă„kern, val av utsĂ€de, om det Ă€r flyghavre pĂ„ fĂ€lt eller korkrotsjuka i vĂ€xthuset. I stĂ€llet har vi fĂ„tt lĂ€ra oss att vara konsumenter som möter maten som vilken anonym vara som helst. Vi vadar runt mellan sĂ€ljbergen i butik, vĂ€ljer bland ett överflöd av rĂ„varor vi tar för givna. Exakt vad det Ă€r för produkter, var de kommer ifrĂ„n, vad de faktiskt innehĂ„ller och hur de möjligen pĂ„verkar vĂ„r hĂ€lsa spelar mindre roll. Men priset Ă€r viktigt. De politiska partierna Ă€r överens om mycket: Alla vill öka svensk livsmedelsproduktion. Alla vill stĂ€rka Sveriges beredskap med mat. Alla vill se robusta odlingar. Mer lönsamma jordbruksföretag. Och billigare matkassar, förstĂ„s. Men hur skulle detta ske? Den billiga maten kommer ju pĂ„ bekostnad av lantbruket. I takt med att priset pĂ„ mat sjunkit över decennierna har ocksĂ„ gĂ„rdarnas lönsamhet minskat. I storstĂ€dernas snabbköp ser man inget av den pĂ„gĂ„ende nedmonteringen av landsbygden. I stĂ€llet pĂ„gĂ„r en romantisering av bondelivet. Toner av country ljuder över vidderna i bostadsrĂ€tten, tv-serien ”Yellowstone” har gjort cowboyboots till mode, och rika, konservativa influerare karvar guld med sitt sĂ€ljande innehĂ„ll av rĂ€tt tradigt hushĂ„llsarbete. OcksĂ„ svenska politiker hakar pĂ„. I valrörelsen klĂ€r man sig i rutig skjorta, i jaktvĂ€st, vevar med korvar och morötter i debatter, eller tittar ut ur en traktor för att meddela att lantbruket Ă€r viktigt. PĂ„ vilket sĂ€tt dĂ„? Sverige förlorar i snitt tvĂ„ jordbruk om dagen. 40 procent av lantbrukarna borde snart fĂ„ gĂ„ i pension (om det gick). Arbetet Ă€r riskfyllt och ett av det mest olycksdrabbade. MĂ„nga mĂ„ste ta jobb vid sidan av fĂ€lten för att kunna betala rĂ€kningarna. Den ekonomiska oron Ă€r utbredd, 8 av 10 spannmĂ„lsodlare upplever att de har dĂ„lig lönsamhet. Inte konstigt. Man köper insatsvaror till volatila marknadspriser, för att överproducera ett fĂ„tal grödor som sedan sĂ€ljs till grossistpriser. Matkedjorna importerar och prispressar, bönderna fĂ„r nöja sig med en allt mindre andel av matkronan. Som tack delas gĂ„rdsstöd ut frĂ„n EU, fördelat sĂ„ att det mesta gĂ„r till de allra största gĂ„rdarna. Signalen Ă€r tydlig: leverera och fortsĂ€tt expandera, eller kliv av traktorn. Politiken trycker pĂ„ knappen för billig mat. Drar i effektivitetsspaken. Smörjer subventionsreglaget, om det gnisslas. Nu ger staten svenskt lantbruk ytterligare 1,6 miljarder i krisstöd. Men det tĂ€cker inte de skenande kostnaderna. Konsumenterna Ă€r fortfarande inte nöjda. Aldrig har maten varit sĂ„ billig (historiskt sett) och sĂ„ (upplevt) dyr pĂ„ samma gĂ„ng. DĂ„ tĂ€nker vi inte ens pĂ„ att vi betalar för det vi Ă€ter flera gĂ„nger om. Först i butik. Sedan via skatten, dĂ€r en del omvandlas till jordbruksstöd till Europas bönder. Och sĂ„ har vi alla externaliserade kostnader, som uppstĂ„r lĂ€ngs produktionens gĂ„ng. Matsystemet Ă€r exceptionellt skickligt pĂ„ att fĂ„ nĂ„gon annan att plocka upp notan. UtslĂ€pp frĂ„n Ă„ker, plast och transporter. Avdrift av vĂ€xtskyddsmedel till övrig natur. NĂ„gon mĂ„ste rena grundvattnet som kontamineras av den ökande anvĂ€ndningen av PFAS-pesticider. SĂ„ lĂ€nge stĂ€dernas förvĂ€ntan pĂ„ lantbruket Ă€r densamma – att producera allt billigare mat – Ă€r varje sĂ€song ett race mot botten. Oavsett vilka medel som Ă€r tillĂ„tna I Europa börjar vattenreningsbolagen protestera. Vissa partier vill förbjuda dessa vĂ€xtskyddsmedel. Andra vill hellre avreglera, likt i Bryssel dĂ€r politiker jobbar för att luckra upp kemikalielagstiftningen till förmĂ„n för marknaden. Lantbruket mĂ„ste fĂ„ konkurrera pĂ„ lika villkor med övriga vĂ€rlden, Ă€r förklaringen. Men sĂ„ lĂ€nge stĂ€dernas förvĂ€ntan pĂ„ lantbruket Ă€r densamma – att producera allt billigare mat – Ă€r varje sĂ€song ett race mot botten. Oavsett vilka medel som Ă€r tillĂ„tna. Var hamnar vi om vi ska konkurrensutsĂ€tta svenska bönder mot mycket sĂ€mre produktion? NĂ€r alla varor pĂ„ hyllorna i butiken anses utbytbara, och jĂ€mförelsen bara sker i pris. Som om produktionssĂ€ttet inte spelade nĂ„gon roll. Vilket tredje lands nivĂ„ ska vi slutligen nöja oss med? Nej, det vill politiken inte lĂ€gga sig i, utan pekar pĂ„ konsumentmakten att lösa. Men det lĂ„ga matpriset har redan frigjort vĂ„rt köputrymme till annat. BolĂ„n och snabblĂ„n och blancolĂ„n och den dĂ€r KlarnarĂ€kningen som ska betalas. DĂ„ pratar politiken hellre om ”robust livsmedelsproduktion”. Lagom slagkraftigt och diffust pĂ„ samma gĂ„ng. För vad betyder det, rent praktiskt? Vad Ă€r en robust gĂ„rd nĂ€r extremtorkan kommer? Hur lĂ€nge stĂ„r svenskt lantbruk robust nĂ€r Hormuzsundet stĂ€ngs och priset pĂ„ konstgödsel rusar? NĂ€r den kalla vintern slĂ„r ut de mĂ„nga fĂ€lten med det höstsĂ„dda vetet? Hur stĂ„r europeiska odlingar stĂ€rkta pĂ„ ett robust vis mot sommarens alla brĂ€nder? Ja, hur definieras ens robusthet för ett lantbruk som inte sjĂ€lva styr prissĂ€ttningen, utan ibland fĂ„r sĂ€lja rĂ„varan till under produktionskostnad? Det verkar vara nĂ„got som lantbrukaren sjĂ€lv fĂ„r försöka klura ut. Med en belĂ„nad maskinpark och matproduktion pĂ„ marginalen, mitt i klimatkrisen som ömsom brĂ€nner, ömsom drĂ€nker Europas fĂ€lt. Det finns en grĂ€ns för hur mycket risk jordbruket kan bĂ€ra. Kanske har vi redan passerat den. HĂ€r hade det varit hjĂ€lpligt med lite kraftfulla politiska visioner. I stĂ€llet för valflĂ€sk till extrapris. LĂ€s fler texter om jordbruket.

How it works

Once you click Generate, Ollama reads this article and crafts 5 comprehension questions. Your answers are graded against the article content — general knowledge won't be enough. Score 70+ to count toward your certificate.

Questions are cached — you'll always get the same 5 for this article.