general705 wordsRead on Arc Codex

Tradition i förnyelse pĂ„ Open art i Örebro och BorĂ„sbiennalen

Open art i Örebro och biennalen i BorĂ„s visar konst bĂ„de i det offentliga rummet och pĂ„ institutioner inomhus. Magnus Bons skillnader i inramningen men likheter i trĂ„dar mellan dĂ„ och nu, tradition och samtid. En utskrift frĂ„n Dagens Nyheter, 2026-07-07 12:57 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/tradition-i-fornyelse-pa-open-art-i-orebro-och-borasbiennalen/ Tradition i förnyelse pĂ„ Open art i Örebro och BorĂ„sbiennalen FĂ„ ut mer av DN som inloggad Du vet vĂ€l att du kan skapa ett gratiskonto pĂ„ DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. - Följ dina intressen - Nyhetsbrev UtstĂ€llningar ”Open art 2026” Örebro konsthall, Nikolaikyrkan m fl platser i stan. Visas t o m 6/9 ”BorĂ„s art biennial. Warps & waves in the fabric of time” BorĂ„s konstmuseum, Textilmuseet m fl platser i stan. Visas t o m 27/9 En kör frĂ„n den finsk-ugriska minoriteten seto i Estland utgör den ovĂ€ntade höjdpunkten pĂ„ Ă„rets Open art i Örebro. Fyra kvinnor i fĂ€rggranna folkdrĂ€kter sjunger ett gĂ€llt omkvĂ€de om teknikutvecklingens baksidor. Om tomheten som datorer och mobiler skapar i oss. Den filmade sĂ„ngen tonar ut i ett ordlöst mummel, och kontrasten Ă€r skarp mellan den traditionella körsĂ„ngen och textens samtida, tankevĂ€ckande innehĂ„ll. Den estnisk-spanska konstnĂ€rsduon Varvara & Mars video visas lĂ€ngst in i deras utstĂ€llning pĂ„ Örebro konsthall, tillsammans med nĂ„gra ganska intetsĂ€gande AI-genererade och interaktiva verk. OcksĂ„ dĂ€rför Ă€r kören sĂ„ överraskande. Att intrycket av den tionde upplagan av Open art överlag Ă€r rĂ€tt ojĂ€mnt kan möjligen skyllas pĂ„ att man i Ă„r fĂ„tt minskade anslag. Men det beror antagligen mer pĂ„ att utstĂ€llningen saknar en tematisk inramning. MĂ„nga av de runt 40 verken utplacerade pĂ„ gator och torg framstĂ„r tyvĂ€rr som ganska tama gester. Fast en av Mark Jenkins illusoriska gestalter utplacerade kring SvartĂ„n fĂ„r mig Ă€ndĂ„ att rycka till. En svartklĂ€dd figur sitter pĂ„ huk och strĂ€cker sin hand mot vattnet. Är det en samtida Narcissus eller nĂ„gon pĂ„ vĂ€g ner i djupet? Även svenska duon Masu lyckas spegla nĂ„got av vattenkraften som rinner genom Örebro. Deras svartmĂ„lade trĂ€pinnar sammanhĂ„llna av vita buntband bildar en otyglad virvlande form, som att stadens undre rörelser kommit upp till ytan. I andra fall tar det sig obegripligt destruktiva uttryck. Performancegruppen Liliths jĂ€ttelika arm pĂ„ Stortorget har sorgligt nog vandaliserats tvĂ„ gĂ„nger. Även flera av Lena Stenbergs flaggor, dĂ€r hennes samiska familjefoton tryckts pĂ„ Rysslands, Sveriges, Finlands och Norges fanor, har rivits ner. Marja-Leena SillanpÀÀs trĂ€stavar i Nikolaikyrkan utstrĂ„lar dĂ€remot en bibehĂ„llen ceremoniell stillhet. Med sina svarvade knoppande toppar bildar de en underfundig grupp, liksom i vĂ€ntan pĂ„ att tas i bruk. Under utstĂ€llningens sista dag ska de bĂ€ras till en hög av sly som SillanpÀÀ placerat intill Slottet. SĂ„ sluter hon ett kretslopp. I jĂ€mförelse med Ă„rets splittrade Open art ter sig BorĂ„s konstbiennal 2026 betydligt mer sammanhĂ„llen. Dessutom anknyter den till arvet frĂ„n textilindustrin som lĂ€nge utgjorde stadens livsnerv. Men utstĂ€llningen försöker ocksĂ„ visa pĂ„ de globala konsekvenserna. Genom ett dussin konstnĂ€rers verk pĂ„ BorĂ„s konstmuseum och Textilmuseet, samt delvis i stadsrummet, tecknas en sorgesĂ„ng över en förlorad epok. Samtidigt som biennalen lyfter fram hantverkets levande kunskap. Vanliga frĂ„gor inom samtidskonsten visserligen, men som hĂ€r ges en samtidigt poetisk och politisk form. Som nĂ€r Sohorab Rabbey i en video pĂ„ konstmuseet drar sitt tygstycke genom Dhakas becksvarta avloppsvatten. Eller nĂ€r Yasmin Smith glaserar keramik med tungmetaller frĂ„n Manchesters förorenade floder och nĂ€r Dzamil Kamanger pĂ€rlbroderar ett kurdiskt pass. Utopi och förtvivlan om vartannat. PĂ„ Textilmuseet finns Petra Bauers pedagogiska bord fyllt till brĂ€dden med hoppfull solidaritet. Tidstypiska affischer frĂ„n BorĂ„s tidiga kvinnorörelse blandas med fotografier frĂ„n stadens finska förening och av dagens invandrarkvinnor. Enkelt och direkt visar Bauer pĂ„ trĂ„dar mellan dĂ„ och nu. En mer förtĂ€tad stĂ€mning skapar Marcia Harvey Isakssons samling av vĂ€vstolar som stĂ„r i en cirkel alldeles intill Bauers verk. De sĂ€regna och vackra objekten kommer frĂ„n olika kulturer, men bygger alla pĂ„ snarlika, urgamla tekniker. TrĂ„dar löper spĂ€nda genom luften, stenar och gamla strykjĂ€rn bildar tyngder i ett belyst och balanserat kraftfĂ€lt. Grovt mohairgarn pĂ„ golvet binder ihop vĂ€vstolarna likt en navelstrĂ€ng. I likhet med den estlĂ€ndska kören i Örebro, utgör Harvey Isakssons sceniska installation BorĂ„sbiennalens nav. Och Ă€ven hon bemöter vĂ„r samtida situation genom att betona traditionens vikt. LĂ€s mer om konst och fler texter av Magnus Bons

How it works

Once you click Generate, Ollama reads this article and crafts 5 comprehension questions. Your answers are graded against the article content — general knowledge won't be enough. Score 70+ to count toward your certificate.

Questions are cached — you'll always get the same 5 for this article.